Framför bankomaten. Skum man kommer vinglandes, "Jag kan ju inte ställa mig sist i kön, för där står ju du... Så jag måste nog ställa mig framför dig?". Fattar ingenting, han svarar "Äh, jag skoja ba, jag ställer mig bakom dig!". Han går 10 meter åt andra hållet, vänder, kommer tillbaka. "Snacka disträ, gick åt fel håll och så ligger bankomaten här." Jag trycker in kortet i bankomatmunnen. Mannen står bakom och frågar en kvinna "Du är det okej om jag tränger mig före dig?". Hon fattar ingenting, han svarar "Haha, äh jag skoja ba!". Om man bortser från vinglandet blir jag lite varm om hjärtat när folk i Stockholm vågar prata med folk de inte känner.

Nu ska jag äta ägg och sedan åka longboard. Det var cirka 7 månader sedan, vi får hoppas att mina knän är utan skrapsår sedan.

Borta bra men hemma bäst. En riktig standardfras som man får lite halvont i magen av att säga. Nu är jag tillbaka i Stockholm och festen likaså. Insåg nu också att det är lördag, rubriken passar ju inte alls! Katastrof. Låter den vara kvar så att jag slipper komma på något nytt. Rubriksfält = Ångestfält.
God kväll.

Den här jävla svenskatexten driver mig till vansinne. Vet inte vad det är med den, men jag är nästan helt övertygad om att det ligger en förlamningsförbannelse över den, blir sittande som apatisk så fort det där Word-dokumentet kommer upp. Ska gå emot den som en tjur som vill meja ner den där jävla tjurfäktaren, viftandes med sitt fula röda skynke. Nu ska han ner.

R: "You don't love me anymore, do you?"
M: "I do kind of. Can't explain it right now. I'm calling you okay?"

Mamma har skaffat mig en tavla från Beckmans, hon säger att
"den är fin först, men sen ser man att den är kaxig. 'och?' liksom"

Går och lägger mig på annan ort, Gotland för att vara mer exakt. Den obligatoriska tekoppen i köksfönstret har druckits upp och nu väntar bara sängen. Förbannade gudarna när jag insåg att jag glömt den externa hårddisken hemma, trodde att jag förutom allt plugg skulle få alla bilder från Havre redigerade och klara efter det här lovet. Men gudarna kanske försökte säga att det inte var rimligt och att “skolan kommer alltid först”... Det återstår att se; god natt små vänner.

12an: Brommas Ungdomsgård

Mmmmm det här och lite para fick jag av mormor och hennes man. Blev alldeles varm om hjärtat. Mest glad blev jag för omtanken förstås. Eh

Ett tappert försök till att få en Billy’s att se mer aptitlig ut. Vänner, låt er aldrig luras av nostalgi från årskurs 5 i val av mat…